Sak nummer ett som gör mig arg ledsen och besviken är personer som säger att de ska höra av sig men så hör man aldrig ett knyst förrän man själv tar tag i saken. Under mitt samtal med en person idag så ringde hemtelefonen och jag tvingades prata med denne. La på med första som skulle ringa tillbaka när denne var klar med en uppgift den hade på agendan. Jag har fortfarande inte hört nått och det gör mig ledsen. Alla människor jag känner är spridda lite varstans inget konstigt. Men när det är ens så kallat nära så tycker man ju att man inte bör bli bortglömd så ofta som man blir?
Jag har skivit två olika sms till denne person, inte en endaste gång kan jag förmå mig att trycka skicka.. Istället raderar jag texten och fortsätter envisas. Tur jag klarar mig ändå men de suger ändå för nånstans hoppas jag alltid att personen i fråga ska sänka svärdet och fightas med mig istället för emot..

Dethär var enda sättet för mig att våga säga sanningen.

Kommentera

Publiceras ej